.

Den här dagen har varit bra. Jag har lärt mig spela en låt på min nya gitarr, jag har städat och hittat en massa böcker som jag nu ska läsa de närmaste månaderna. Jag har varit i centrum och köpt ett extra minneskort till kameran och två skivor, och jag har lyssnat på massa musik och läst det senaste numret av tidingen FOTO. Allt det har ju varit jättemysigt och trevligt.
Men sen fick en åttabent varelse för sig att jag var lite ensam och skulle göra mig sällskap. Väldigt omtänksamt och så. Men jag tror att den stackars lilla varelsen fick en hel annan reaktion än tänkt. För när jag får syn på den ganska stora husspindeln letar sig ett skri ut genom min okontrollerbara mun, vilket sedan leder till att jag kastar mig ur soffan och springer med höga knän över golvet och upp till pappa som tittar på mig, som såg ut att ha sett ett spöke. Ca. 2 minuter senare har Räddaren pappa släpat in dammsugaren och ligger nu på golvet i mitt rum med en ficklampa i handen och letar efter spindeln. Jag står i trappan och kikar försiktigt ner och bevakar det hela. Efter några minuters misslyckat spindel-letande ger pappa upp med orden: 'Det finns ingen spindel här nere gumman'. Jag VET att det finns en fem-cm-i-diameter-spindel därnere någonstans och ger mig motvilligt in i jakten.
Tveksamt sätter jag mig på knä på golvet och kastar mig snart upp igen i ren panik och kastar mig uppför trappan igen. Skriker: 'DEN ÄR JU UNDER BORDET!'. Detta leder till att min käre far mycket okänsligt viker sig dubbel. Och skrattar. Startar dammsugaren och suger upp den. Så var det klart. Bara sådär.

Förlåt spindeln, det hade kunnat sluta annorlunda..

så nu ska jag fixa med den sen ska den startas igång igen!

Jag skulle vilja se mig själv utifrån en hel dag. Bara för att se vad jag skulle få för intryck av mig själv. ofta får jag höra att jag verkar pryd och lite fin i kanten. Något de som känner mig kan intyga att jag inte är. Verkligen inte..Dessutom så undrar jag hur jag säger saker ibland, tonen i rösten kan ju liksom vara jätteviktig för resten av det man säger. Hur blev den där meningen liksom? Men ni fattar grejjen. Jag ska be någon bildare filma mig en dag i skolan.. En dag i skolan och en helgdag.
Det ultimata vore en liten dold kamera i en ryggsäck typ för då skulle man ju inte veta om att den är där.. Annars tänker man ju liite för mycket på vad man säger och gör. Och nu lyckas jag skriva sådär jobbigt-långt-så-ingen-orkar-läsa igen.

En ganska bra idé dock..

Jag har sett Håkan Hellström live två gånger i mitt liv. Det kom jag på häromdagen. Första gången var 2001 när han var ny som soloartist och spelade på Jogersö i Oxelösund. Tillsammans med Magnus Uggla och The Ark. Då var jag verkligen inte sugen på att se Håkan, jag vill se Uggla och kunde i princip alla låtar utantill och var alldeles pirrig i magen. 9 år gammal.

Det hade varit roligt om man kommit ihåg något speciellt från Håkans del av konserten. Men jag var alldeles för ointresserad. Även om jag kommer ihåg att jag faktiskt tyckte att det lät ganska bra om den där 'Känn ingen sorg för mig Jogersö'-nissen. För han sjöng så. Jogersö istället för Göteborg.

Jag skäms nästan lite när jag tänker på vilken inställning jag hade till Håkan för ca 10 månader sedan. Då hade jag aldrig ens tänkt tanken att börja lyssna på honom. Men vilken förlust det hade varit! Vad hade jag lyssnat på då? Håkan har lett mig in på massa olika vägar i musiken.

Det är Julias förtjänst mest, som 'introducerade' mig i Håkan-världen. Jag hade verkligen inte höga förväntningar på Atombomb när den landade i den Delade mappen tillsammans med 9 andra låtar. Sen låg jag där i mammas schäslong på Torö och visste inte riktigt vad jag skulle säga.  Mamma var inte lika fullt fascinerad när jag bad henne lyssna på ännu en låt. Men det struntade ju jag fullständigt i. Hon skulle lyssna och tycka om det hon med. Något hon inte riktigt gjorde..

Nu då? Nu ska vi åka till Göteborg den 18 september!

Emmaboda var en upplevelse i en klass för sig. Vi hade så himla roligt! Så mycket trevliga och roliga människor på ett ställe.. Bra musik, bra mat när man till slut vågade sig på den. Lite regn, men varmt när det var sol. Kalla nätter, varma dagar. Typ. Det var nog kallt större delen av vistelesen, men man minns ju det som var bra, visst?

Jag undrar hur jag såg ut när jag kom in på området. Mina ögon måste ha blivit stora som tefat för överallt såg man snygga människor. Majoriteten av alla brydde sig om hur de såg ut, alla hade sin egen stil och när jag tänkte på hur jag hade packat min väska kände jag mig lite nöjd..

Bussresan ner var ett kapitel bara den. Bakom mig och Katja satt en otroligt störig människa som uttryckte sitt motto minst 200 miljoner gånger under 4 timmar! "Som man raggar får man ligga" kan låte kul första och andra gången man hör det. Men sen blir det faktiskt ganska tjatigt. Eller nej. Det var en underdrift. Helvetiskt tjatigt blir det!

Men det var verkligen ingen big deal för resten var så otroligt bra!