.

Jag har sett Håkan Hellström live två gånger i mitt liv. Det kom jag på häromdagen. Första gången var 2001 när han var ny som soloartist och spelade på Jogersö i Oxelösund. Tillsammans med Magnus Uggla och The Ark. Då var jag verkligen inte sugen på att se Håkan, jag vill se Uggla och kunde i princip alla låtar utantill och var alldeles pirrig i magen. 9 år gammal.

Det hade varit roligt om man kommit ihåg något speciellt från Håkans del av konserten. Men jag var alldeles för ointresserad. Även om jag kommer ihåg att jag faktiskt tyckte att det lät ganska bra om den där 'Känn ingen sorg för mig Jogersö'-nissen. För han sjöng så. Jogersö istället för Göteborg.

Jag skäms nästan lite när jag tänker på vilken inställning jag hade till Håkan för ca 10 månader sedan. Då hade jag aldrig ens tänkt tanken att börja lyssna på honom. Men vilken förlust det hade varit! Vad hade jag lyssnat på då? Håkan har lett mig in på massa olika vägar i musiken.

Det är Julias förtjänst mest, som 'introducerade' mig i Håkan-världen. Jag hade verkligen inte höga förväntningar på Atombomb när den landade i den Delade mappen tillsammans med 9 andra låtar. Sen låg jag där i mammas schäslong på Torö och visste inte riktigt vad jag skulle säga.  Mamma var inte lika fullt fascinerad när jag bad henne lyssna på ännu en låt. Men det struntade ju jag fullständigt i. Hon skulle lyssna och tycka om det hon med. Något hon inte riktigt gjorde..

Nu då? Nu ska vi åka till Göteborg den 18 september!