I'd go crawling down the avenue
Det händer saker just nu. Okej? Inte negativa. Positiva. Jag vet inte vad som har hänt riktigt, men det senase halvåret har jag haft en underlöig känsla i kroppen. Ett slags lugn som bara gör så att jag är tillfreds med allt. Lycka kanske? Klyschigt, men jag känner mig lycklig. Och djup! Jag analyserar och ser saker på ett annorlunda sätt än förut. Detta har emellertid lett till att jag av någon anledning inte kan skratta lika mycket som jag gjorde förut. Och det är ju en ganska konstig utveckling. För när man känner sig glad och lycklig så skrattar man väl mycket? Det är väl typ en bieffekt av att vara glad. Att inte kunna knipa igen när man ska och så.. Eller jag vet inte. Men det känns som ett riktigt hjärtligt skratt skulle vara det som gjorde så att den här euforin skulle kännas himla mycket bättre.
Men det där är sånt som går i perioder i mitt liv. Har jag läst någonstans iallafall. Det har tydligen med stjärntecknet att göra. Äsch det går över. Det gör det alltid. Den små-lyckliga melankolin.
Får lyssna på Håkan eller nåt..