.

Den här dagen har varit bra. Jag har lärt mig spela en låt på min nya gitarr, jag har städat och hittat en massa böcker som jag nu ska läsa de närmaste månaderna. Jag har varit i centrum och köpt ett extra minneskort till kameran och två skivor, och jag har lyssnat på massa musik och läst det senaste numret av tidingen FOTO. Allt det har ju varit jättemysigt och trevligt.
Men sen fick en åttabent varelse för sig att jag var lite ensam och skulle göra mig sällskap. Väldigt omtänksamt och så. Men jag tror att den stackars lilla varelsen fick en hel annan reaktion än tänkt. För när jag får syn på den ganska stora husspindeln letar sig ett skri ut genom min okontrollerbara mun, vilket sedan leder till att jag kastar mig ur soffan och springer med höga knän över golvet och upp till pappa som tittar på mig, som såg ut att ha sett ett spöke. Ca. 2 minuter senare har Räddaren pappa släpat in dammsugaren och ligger nu på golvet i mitt rum med en ficklampa i handen och letar efter spindeln. Jag står i trappan och kikar försiktigt ner och bevakar det hela. Efter några minuters misslyckat spindel-letande ger pappa upp med orden: 'Det finns ingen spindel här nere gumman'. Jag VET att det finns en fem-cm-i-diameter-spindel därnere någonstans och ger mig motvilligt in i jakten.
Tveksamt sätter jag mig på knä på golvet och kastar mig snart upp igen i ren panik och kastar mig uppför trappan igen. Skriker: 'DEN ÄR JU UNDER BORDET!'. Detta leder till att min käre far mycket okänsligt viker sig dubbel. Och skrattar. Startar dammsugaren och suger upp den. Så var det klart. Bara sådär.

Förlåt spindeln, det hade kunnat sluta annorlunda..